- Förra året elsaxäventyret Kullrusk och nu
en storbandstripp. Att Jonas Kullhammar, det lilla kraftverket
med den stora idétanken, rör på sig är
inte ett dugg överraskande.
Här hämtas alla åtta låtarna från
två äldre plattor med Kullhammarkvartetten; hälften
vardera från "Plays Loud for the People" och
fem år gamla debut-cdn "Salut". Och nya cd:n
visar att man visst kan äta kakan och ändå ha
den kvar: Kullhammargänget finns fortfarande där i
mitten och JK:s tenorsax får stor soloplats. Men som en
maffig runtomkring-bonus serveras nu Norrbotten Big Bands blåsare.
Som låter klart smidiga och tända. Kvartettens pianist
Torbjörn Gulz har arrat med proffsig snickarglädje,
fyllt ut och byggt på, och i balladerna "Kärleksvals"
och "For X" är skillnaden mot originalen stor,
storbandet tillför utsmyckningar utan att dra ifrån
något.
Rappare låtar har kunnat behålla sin bluesiga ståpåkraft
och yvighet trots den större kostymen. Norrbottningarna
hetsar och kommenterar Kullhammars teman och särskilt "Ruskitoonies
McAroonies" (som förvisso går aningen långsammare
här) och "Frippes Blues" breddas ordentligt.
Lustfyllt och hungrigt. Man hör ibland talas om modellen
att ett storband agerar smidigt som en liten grupp. Här
är den i verkligheten. Kan inte bli annat än en fyra.
Alexander Agrell/Sydsvenska Dagbladet
- Det er ikke så ofte vi får anledning til å
rette blikket nordover for å finne utmerkete jazzinnspillinger.
I dette tilfellet legger vi an i Piteå i nordsverige hvor
den unge tenorsaksofonisten Jonas Kullhammar og han kvartett
er å høre sammen med Norrbotten Big Band. Til tross
for en alder av 27 år har Kullhammar gjort seg svært
godt bemerket som musiker. Han har vært medlem av en rekke
grupper og orkestre og jobbet med band som Bo Kaspers Orkester,
Benny Bailey og Svante Thuresson for å nevne noen. Hans
musikk er å finne på et 70-talls innspillinger,
så dette er nok ikke det siste vi hører denne karen.
"Snake City North" er det vi kan kalle en real storbandplate.
Dette er et fyrverkeri av en musikk og Kullhammar har valgt
å holde en tradisjonell standard på musikken, uten
at vi får relasjoner altfor langt tilbake i tid. Hans
kvartett består i tillegg av Jonas Holgersson på
trommer, Torbjörn Gulz på piano og Torbjörn
Zetterberg på bass. I tillegg klemmes det til fra 14 andre
kraftfulle svensker på en plate som innehar vanvittig
trøkk og utsøkte solistutfoldelser. Storbandmusikk
i denne klassen vokser ikke på trær. Så derfor
anbefales det å plukke denne frukten snarest.
Bjørn Sommerseth/Rana Blad
- Tenoristen Kullhammar och hans greatest hits arrangerade för
kvartett och stort blås. Det låter förstås
större men inte nödvändigtvis bättre än
på fyra. Det fina storbandets blåskvaliteter tas
främst tillvara i det energirika titelspåret, och
i ett par sinnliga ballader, For X till exempel, samtliga i
fina arr av pianisten Torbjörn Gulz. Mest är det brasselir
av sorglöst slösande solisten JK och kvartetten. Men
för all del, vrid upp ratten och känn draget från
1+14 högklassiga blåsare.
ULF JOHANSON/GP
- Åtta låtar som klockar in på drygt 60 minuter.
Vi snackar inte Sinatras "In The Wee Small Hours"
här. Men saxofonisten Kullhammar ser ändå till
att det aldrig blir tråkigt, kompositionerna är skickligt
arrangerade och Norrbotten Big Band får visa vilka bra
musiker de är. Framförallt trumpet- och hornspelande
Dan Johanssons solon i Kärleksvals och Ruskitoonies McAroonies
är i paritet med Kullhammars egna solon. Grammisnomineringsvarning
för en av de bättre instrumentalplattorna jag hört
på ett tag.
Erik Süss/Arbetarbladet
- Lite skeptisk var jag nog i början men det gick fort
över. Jonas Kullhammars låtar sitter ju som en smäck
med kvartetten, så varför ödsla tid på
en ungdomsdröm? Varför försöka göra
om urban primaljazz till sofi stikerat landsortssväng?
Mina negativa farhågor är ändå som bortblåsta
när skivan första gången klingat ut. Pianisten
Torbjörn Gultz har gjort ett hästjobb
med arrangemangen, de från början ganska bluesiga,
Rollins-inspirerade temana har bibehållit sin charm samtidigt
som också själva urkraften i, kanske Sveriges bästa,
kvartett
bestått. Norrbottningarna toköser på sansat
storbandsvis, snortight och maxat utan att för den skull
ta udden av den Kullhammarska
råheten. Fan vet hur han har burit sig åt. Visst
lämnas det fortfarande mycket plats för solistiska
stordåd men på den här skivan är det sekundärt.
Kullhammar är som vanligt grym och kul är det också
att höra Dan Johanssons trumpet men de enskilda prestationerna
får tillfälligt vika undan. Istället en massiv
storbandsskiva, en knytnäve jazz som även fårmig,
gigantisk storbandsskeptiker, på fall med öppen mun.
Fredrik Eriksson/Groove
- "En viktig kugge i det svenska jazznavet är Jonas
Kullhammar. Förutom sitt musikaliska värv, ger han
ut skivor, arrangerar konserter med mera. Hans senaste skiva
Snake City North bjuder på ett spännande möte
mellan Jonas Kullhammars Kvartett, Jonas tenorsax, Torbjörn
Gulz piano, Torbjörn Zetterberg bas, Jonas Holgersson trummor
och 13 blåsare ut Norrbotten Big Band. Kvartetten visade
för en tid sedan upp sig i Härnösand och vi som
var där fick uppleva en energirik jazzmusik som kunde försätta
berg. Samma känsla finns på den här skivan där
tillkomsten av norrbottningarna ytterligare höjer upplevelsen.
Torbjörn Gulz har skrivit fräckt, utmanande och klangrika
arrangemang som sätter extra piff på tillställningen.
Förutom gedigna soloinsatser av Jonas och Torbjörn
märks NBB-solisterna Dan Johansson trumpet, saxofonisten
Håkan Broström och trombonisten Peter Dahlgren. Ett
mästarmöte fyllt av en timmes energiladdad musik!"
Hans-Erin Bergman/Sundsvalls Tidning
- Någon gång i januari i fjol”drabbade”
Norrbotten Big Band och Jonas Kullhammars kvartett samman på
Ebeneser i Luleå, som utsattes för svårartade
svängningar. Samma fenomen upplevdes på flera andra
platser, bland annat under Swedish Jazz Celebration på
Nalen.
Detta lyckade sammanträffande har nu dokumenterats på
en nyutkommen CD, som förstås inte riktigt kan matcha
liveframträdandena men som ändå åskådliggör
det fruktbara samarbetet mellan ett av de allra yppersta storbanden
och den svängigaste och spelglada jazzgruppen i dag.
Det är Jonas Kullhammars numera synnerligen sammansvetsade
lilla grupp som spelar huvudrollen och repertoaren är också
deras. CD:ns titel Snake City North anspelar på hans smultronställe
i Stockholms utkanter, Orminge, för tillfället med
utvikning norrut. Han spelar själv med referens till många
gamla hjältar en svängig, muskelsvällande tenorsaxofon
med glimten i ögat och en räv bakom örat, och
sedan har han med sig några av de bästa och mest
personliga musikerna på sina instrument idag, pianisten
och arrangören Torbjörn Gulz, bassisten Torbjörn
Zetterberg och trumslagaren Jonas Holgersson. Man kan inte önska
sig bättre.
Men de har jämbördigt sällskap med ett inspirerat
och välljudande Norrbotten Big Band, där Dan Johansson,
Peter Dahlgren och Håkan Broström bereds tillfälle
att spela några lysande solon, den förstnämnde
med hela sitt register i En kärleksvals, som har drag av
Robban Brobergs Båtlåt och framför allt i den
förmodligen en viss Per ”Ruskträsk” Johansson
tillägnade Ruskitoonies -McAroonies.
I Frippes Blues I Frippes visar Peter Dahlgren varför han
är outstanding på trombone och Håkan Broström
kommer loss med ett flytande elegant solo i I sheriffens klor
tillsammans med Zetterberg och Holgersson. Slutspåret
Bebopalulia kan möjligen tänkas ha någon koppling
till Luleå. Det låter i alla händelser som
ett tåg som råkar i sken eller som en krigsdans
– i Snake City North? Eller? Kul har dom hur som helst.
Jazz med en klackspark à la Zlatan
Gunnar Lindgren
- För ett drygt år sedan ställde sig Jonas Kullhammar
Quartet på Ebenesers scen tillsammans med Norrbotten big
band i en hyllad konsert. Nu har man följt upp samarbetet
med skivan Snake city north - en lekfull och underhållande
samling låtar som i huvudsak skrivits av Jonas Kullhammar
och arrangerats av Torbjörn Gultz för storbandet.
Materialet har främst hämtats från Kullhammars
tidigare skvor, inte minst det inledande spåret Snake
city east (Östra Orminge), som kommer från Jonas
Kullhammar plays loud for the people. Och oavsett om låtarna
innehåller ett brutalt ös, som i Snake city east,
eller lutar sig mot mjukare tongångar som i Kärleksvals,
så finns där hela tiden en humoristisk blinkning
i musiken och snygga detaljer i arrangemangen. Kullhammar flirtar
också lite med musikaliska grepp från sextiotalets
musik i låtar som Ruskitoonies-Mcaroonies, där man
nästan kan känna cocktailen i handen och man blir
lätt förtjust i den där lekfulla musikaliska
knorren som Kullhammar är så skicklig på.
Det låter dessutom riktigt bra om storbandet, i vanlig
ordning får man väl säga. Det är tight,
exakt och snyggt utan att för den skull bli stelbent. Det
är väldigt mycket livekänsla över skivan
och det svänger något alldeles fantastiskt.
Och lyder man Jonas Kullhammars uppmaning i omslagstexten om
att spela skivan högt får man en svårslagen
energi ur sin stereo. Det är helt enkelt en ruskigt underhållande
skiva som förtjänar att spelas några decibel
över det anständiga.
Patrik Boström/Norrländska Socialdemokraten
- Soloartister som bestämmer sig för att bjuda in
ett storband och spela in en skiva burkar ångra sig efteråt.
Resultatet blir sällan bra. Inte ens saxofonisten Magnus
Lindgren, som annars är en favorit, lyckades när han
tillsammans med The Swedish Radio Jazz Group släppte skivan
”Paradise open” för fyra år sedan. Att
lyssna på den är som att äta för mycket
sockervadd.
Nu gör kollegan Jonas Kullhammar ett försök –
tillsammans med Norrbotten Big Band. Låtarna känns
igen från de skivor som Kullhammars kvintett har spelat
in tidigare. Pianisten Torbjörn Gulz har nu arrangerat
om dem till storbandsförpackning. Förvånande
nog fungerar det utmärkt. Spänningen finns kvar och
den värsta storbandssvulstigheten har polerats bort.
Bäst är ”Ruskitoonies McAroonies” och
”Bebopalulia” (trots det ironiska tjoandet), två
gamla favoriter.
I pressmeddelandet berättar Jonas Kullhammar att han länge
drömt om att göra en storbandsskiva. Nu väntar
jag på att han dammar av någon gammal tanke om en
symfoniorkester också.
Andreas Utterström/Nerikes Allehanda
- Norrbotten Big Band er en hederskront
svensk jazzinstitusjon, mens tenorsaksofonisten
Jonas Kullhammar er blitt et kraftsentrum
i den yngre svenske stå-på jazzen. Begge
må ha hatt en anelse om at et samarbeid kunne komme
til å utløse vital musikk, for på «Snake
City
slår møtet mellom storbandet og Kullhammars kvartett
gnister fra første øyeblikk.
Det skyldes selvsagt fremragende musikere,
også Kullhammars suverene komposisjoner og
minst arrangementene til kvartettens pianist, Torbjörn
Gulz. De gir både kvartett og storband «plikter
& muligheter», og særlig de siste gripes begjærlig
solister med høy tenning. Så her foreligger enda
sterkt vitnesbyrd om det kunstneriske høytrykket
den unge svenske jazzscenen nå, denne gang i
av hardtswingende, utadvendt storbandmodernisme
med en god porsjon humor og noen Miles-sitater
som ekstramoro for gjett-på-jazzere.
Terje Mosnes/Norske Dagbladet
- Moserobie er merket for den nye generasjonen av jazzmusikarar
i Sverige, og delvis Norge, ettersom bandet Zanussi Five nyleg
gav ut debutplata der. Drivande kraft er Jonas Kullhammar, ein
tenorsaksofonist vi har høyrt i Norge både med
eige band og i samspel med The Core. Her drar han til med eit
feitt storband-album med Norrbotten Big Band, som er eit av
dei beste av det slaget over der. 26 år gammal har Kullhammar
ei dobbelt så lang merittliste. Her har han med få
skrive unntak musikken sjølv, pianist Torbjörn Gulz
er arrangør, og i resten av kvartetten som har slått
seg saman med Norrbotten-bandet, spelar Jonas Holgersson trommer,
Torbjörn Zetterberg bass. Gode storband veks ikkje lenger
på tre, difor all heider og ære til alle som held
tradisjonen ved like.
«Snake City North», som albumet heiter, er full
av saftig arrangert musikk over eit stort musikalsk register.
Ein gong kjendest det slik at hadde du høyrt eit storband,
hadde du høyrt ganske mange. Originalitet kombinert med
det hardtsvingande uttrykket som er kvart eit storbands sine
qua non, det er varemerket på denne plata, med eit storband
fullt av glimrande solistar, og med eit fjellstøtt komp.
Roald Helgheim/Dagsavisen
|
