- Många har hört Mats Öberg spela musik av Frank
Zappa. Den bilden av Öberg och hans ständige kumpan, trumslagaren
Morgan Ågren, har envist hängt med. I själva verket
har dock båda två fler sidor, och med den här skivan
presenterar sig alltså Öberg som solopianist. Själva
flygeln hanterar han lika ledigt som sin första Crumasynth:
det är rik och varierad musik framförd med osviklig teknik
och musikalitet. Mer överraskande finner jag det ofta lyriska
och påfallande allvarliga tonfallet. Han spelar mindre lekfullt
än vanligt, men rör sig lika obehindrat mellan olika stilar.
Det är som han uppfann sin musik på intuition. Den blir
hans språk - nästan hans tal. Med bara ett givet instrument
att tillgå visar han ännu mer av sig själv och sin
sällsamma förmåga att uttrycka sig med musik.
Johannes Cornell/Dagens Nyheter - Förra veckan ägnades ett helt tv-program åt pianisten
Mats Öberg, en gång ett musikaliskt underbarn, nu 35
år och en jazzpianist att räkna med. I likhet med ett
par andra svenska jazzpianister - Reinhold Svensson och Åke
Johansson - är Mats Öberg blind.
In the moment är en soloskiva med Mats fritt improviserande
vid flygeln. Han har sagt att improvisationerna växer fram
ur olika teman han haft i huvudet. Hans musik är lugn och stillsam
men med en puls som gör att den tränger sig på och
pockar på uppmärksamhet. Belysande exempel är låten
Icegarden eller Boogie for Berndt som är en hyllning till Mats
morbror och inspiratör Berndt Egerbladh.
Uno Ohlsson/Norrköpings Tidningar
- Vilket sammanhang pianisten Mats Öberg än figurerar
i, får han musiken att lyfta. Som på Ann-Kristin Hedmarks
skiva hösten 2004. Mest känd för duon Mats &
Morgan, med stark anknytning till Zappa, skivdebuterar han nu solo
och tillägnar albumet sin morbror, pianisten Berndt Egerbladh.
En annan pianist av betydelse för honom är Carl-Axel Dominique,
hans lärare på Musikhögskolan. Cd:ns sju stycken
växer inifrån som improvisationer, ”in the moment”,
variationsrika i sina stämningar och uttryck – lyriska
och kraftfulla. Med återklanger från en fransk modernist
och neoklassicist som Poulenc eller en amerikansk crossoverkompositör
och rytmkonstnär som Gershwin.
Ingrid Strömdahl/Svenska Dagbladet
- Mats Öberg från Umeå har sedan början av
80-talet haft en framskjuten placering inom svenskt musikliv. Med
sin breda musikalitet smälter han in alla tänkbara sammanhang,
från solo till storband. Nya albumet är dedikerat till
hans morbror, pianisten m.m. Berndt Egerbladh. Berndt var en ledstjärna
för Mats som försåg, med sina skivor, honom med
ständigt nya musikaliska influenser.
Mats bjuder på ett smakfullt pianospel, fördelat på
åtta egna kompositioner. Vackra tonmålningar som var
en har sin speciella kulör och atmosfär. Gissningsvis
har han inspirerats av Keith Jarretts solokonserter, men där
stannar jämförelsen. För Mats har känslor och
värme högsta dignitet. Den här skivan kan få
den mest uppstressade att coola ner. Av det jag tidigare hört
av Mats är det här hans bästa insats hittills.
Hans-Erik Bergman/ST
|