All tracks by Fredrik Nordström
except (#4) by Björk Gudmundsdottir/Graham Massey
Recorded December 13-14 2003 at Moment in Gubbängen,
Stockholm by Per-Erik Domargård
Mixed January 2004 at Blue Nord Studio in Bandhagen,
Stockholm by Fredrik Nordström
Produced by Fredrik Nordström
Mastered by Linus Larsson
Session photos by Jan Persson
Cover photos by Mattis Cederberg
Graphic design by Mattis Cederberg
Executive producer: Jonas Kullhammar
When asked about the difference between American and European jazz,
most artists in the know will say that the lines have become so blurred
as to make the distinction pointless. Performers on both side of the
Atlantic now liberally blend the elements of swing and free music,
so commonly associated with the American tradition, with the impressionism
and classical influences tied to the European movement. Dave Douglas
is a strong case in point, as is Swedish saxophonist Fredrik Nordstrom,
whose new quintet recording, Moment, could easily have been recorded
in New York instead of Stockholm.
The parallel to Douglas is, in fact, a strong one for a number of
reasons. While both artists lean towards original compositions, they
are not averse to taking on music by contemporary artists, in particular
Björk, whose “The Modern Things” receives a modern
treatment by Nordstrom. Revealing itself gradually, Nordstrom and
trumpeter Magnus Broo slowly build the melody over vibraphonist Mattias
Stahl’s ambient backdrop before the rhythm section kicks in
with a fiercely loose middle section that underpins confident and
outer-reaching solos by Nordstrom and Broo. Drummer Fredrik Rundqvist
is like a younger Joey Baron, with a playful sense of swing only heightened
by his exploratory verve.
Nordstrom’s first quintet record, On Purpose, came as the result
of his winning the 2002 Swedish Jazz Prize, and rightfully so. Like
Douglas, his compositions manage to blend elements of new music, free
jazz and even some more contemporary rhythms into a unique take. His
writing often consists of simple sketches to give the group a starting
point; still, he is able to imbue longer pieces like “HD”
with a sense of development that implies a stronger compositional
focus. His tone on tenor is robust, with an approach that is rooted
in post-Ornette territory, but with a melodic bent that makes his
work all the more compelling.
The rest of the group is equally captivating, but Stahl is clearly
the one to watch. With a style that is sometimes reminiscent of Bobby
Hutcherson’s ‘60s work at its most oblique, he manages
to create a backdrop that provides a focus while, at the same time,
remaining ambiguous enough not to lock the soloists down harmonically.
On two tracks the quintet is augmented by Nordstrom’s co-leader
in his Dog Out project, Alberto Pinton, who contributes a fiery baritone
solo on “Al’s Pint.” But this record is really about
the quintet who, with a couple of years of playing behind them, is
operating more in each others’ pockets. Nordstrom and Broo seem
to know exactly where each other is going; Rundqvist and bassist Filip
Augustson make the rhythm elastic, but they always provide a firm
anchor.
Nordstrom’s reputation in Sweden is established; now it’s
time for him to go to the next level and seek a broader audience outside
his country. Albums like Moment are simply too good not to share with
the rest of the world.
John Kelman/All About Jazz
Introt på There’s Something Strange On
the Carpetär fantastiskt vacker. Sådär
Hitchcock-vacker, jag väntar mig något som
ska komma över mig med en faslig kraft,
slå andan ur mig, men kan ändå inte låta
bli att njuta av stillheten. En kontrabasklarinett,
en djungeltrumpet och smutsiga stråkdrag
över en träig bas. Sedan transformeras
hela låten till en studsig tvåfyra, som
koncentrerat lojt (kanske) matar på ett
ganska dumt, men snällt, groove. På det
hela taget en ganska genial låt.
Nordströms kvintett består av idel
bekantingar – Filip Augustson och Fredrik
Rundquist utgör rytmsektionen. En rytmsektion
som är fjäderlätt och nästan lite
tunn i förhållande till mycket av skivans
tunga material. Kanske en oväntad motpol?
Jag vet inte. Mattias Ståhls vibrafon istället
för piano mjukar till alla eventuella taggar
med kristallklara skimrande toner.
Oundvikligen en del MJQ-vibbar men inte
så att det stör, för Nordströms original är
så annorlunda. Just det, solisterna är förstås
Nordström och Magnus Broo. Där den
sistnämnde har blivit en av mina absoluta
favoriter i Moserobies stall. Fet och animalisk
men ändå samma smakfulla hushållning
av toner som kanske Miles. Helt
underbar kombination.
Fredrik Nordström är också väldigt
säker, kanske inte fullt så spännande som
solist men ändå otroligt bra (vi är ju numera
så bortskämda med fantastiska blåsare i
det här landet). Som låtskrivare är han
både väldigt traditionell och modern. Med
lyriska Discreteoch förut nämnda There’s
Something Strange On the Carpetsom höjdpunkter.
De ger sig också på Björks The Modern Things och
nästan mot alla odds lyckas de även göra den till sin
egen på
bästa tänkbara sätt. Mycket av de långsamma
delarna är förtjusande vackra och när
tempot ökar blir det en intressant krock
mellan tungt och stökigt, lätt och ljust.
Mycket handlar om kontrasten mellan rytm
och harmonier. Förskjutningar mellan de
båda och flytande linjer. Helheten är ganska
tjusig men inte så att jag rodnar av lycka.
Detaljerna är däremot oemotståndliga,
under vissa solon och i vissa passager smäller
det till och plötsligt blir det magiskt.
